Ostron.

Sist jag åt ostron så var de 1 till antal och året var 1995. Ostronet hängde kvar i halsen i nästan 2 veckor (kändes det som iaf). Och jag lovad mig själv att ALDRIG äta ostron igen.



I veckan var jag på Bistron med några vänner. När jag kommer dit och slår mig ner brevid P så lutar han sig mot mig och säger: -Jag har beställt massor av ostron. Du vill väl dela dem med mig?! EEEEHHHH. NÄ VERKLIGEN INTE! Ok, nä, jag svarade inte så - även om jag tänkte så! Hur som helst så blossade en lång diskussion om ostronätande upp. Och det hela slutade naturligtvis med att jag faktiskt åt 1. Men bara 1. Och det var väl rätt ok. Alltså, att titta på det och att tänka på konsistensen gör ju ingen människa glad men med mycket citron och vinaigrette (som P så snällt preparerade ostronet med åt mig!) så gick det ner och smakade inte så dumt. Men, det lär nog dröja ett tag till det är dax att ge sig på dem igen.. ;-)

Veckans förhandling gick bra. Ok, jag fick knapra lite på maginalen men jag är nöjd! Väldigt nöjd med tanke på hur framtiden kan komma att se ut rent karriärsmässigt!!!!

Så, i helgen har jag firat - på mitt lilla sätt - med shopping!! Och det var jag ju värd! HEHEHE! ;-)

Kommentarer
Postat av: Anna K

ja fy för Ostron! Verkligen snor-varning:)

Postat av: Anonym

Anna K

Ja, eller hur... Skumt att någon kommit på att de kan ätas... :-)

2009-02-24 @ 21:04:37
Postat av: mimi

Âh, jag bara älskar ostron. Det tog mig flera âr innan jag smakade det men nu kan jag äta det hur ofta som helst. Men det fâr inte vara för stora, dâ blir det bara äckligt.

2009-02-26 @ 07:32:46
URL: http://mysansliv.blogspot.com
Postat av: C

Mimi

Mhm, jag får väl ge det några chanser till då :-). Och så får jag sikta in mig på de små, tack för tipset! C

2009-03-02 @ 20:11:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback